2026
Utrikespolitiska institutet (FIIA) är ett oberoende forskningsinstitut som verkar i anslutning till riksdagen. I dag fokuserar forskningen på Finlands utrikespolitik, internationell politik, globala ekonomiska relationer och Europeiska unionen.
2025
I mars 2025 meddelade institutet att det lägger ner tidskriften Ulkopolitiikka, som grundades 1961.
I november samma år uppgav institutet att det planerar att flytta in i riksdagens lokaler år 2027.
2024
År 2004, under direktören Mika Aaltolas tjänstledighet, fungerade Mikael Mattlin som hans ställföreträdare. Hösten 2024 utsågs Hiski Haukkala till direktör, en post han innehar i dag.
2022
År 2022 grundade institutet säkerhetskonferensen Helsinki Security Forum. Konferensen hölls för första gången i september 2022 på Clarion Hotel i Helsingfors. I dag samlar den närmare 300 beslutsfattare, experter inom internationell säkerhet och försvar samt medierepresentanter.
2021
I juni 2021 firade FIIA sitt 60-årsjubileum mitt under coronarestriktionerna. I en webbsändning från Bio Rex i Helsingfors diskuterade man Finlands roll och framtid i en föränderlig värld.
2019
År 2019 utsågs Mika Aaltola till direktör för FIIA.
2015
I mars 2015 ordnade institutet ett seminarium om Europas säkerhetsläge och Ukraina. Bland talarna fanns dåvarande Tysklands förbundskansler Angela Merkel.
2011
FIIA:s 50-årsjubileum firades i september 2011 på Finlandia-huset. Vid jubileumsseminariet medverkade institutets tidigare direktörer från olika årtionden som talare.
2010
År 2010 utsågs Teija Tiilikainen till direktör för FIIA.
2008
Konferensen FIIA Day började arrangeras 2008. Under en period bytte den namn till FIIA Forum. Numera heter evenemanget åter FIIA Day och ordnas årligen på våren.
2007
I början av 2007 övergick Utrikespolitiska institutet till att bli ett oberoende forskningsinstitut i anslutning till riksdagen. Tidigare hade FIIA upprätthållits av Stiftelsen för utrikespolitisk forskning. Samma år utsågs Raimo Väyrynen till direktör.
2006
Fram till slutet av 2006 fungerade Utrikespolitiska institutet som en privat statsunderstödd institution som upprätthölls av Stiftelsen för utrikespolitisk forskning. Diskussioner om att förstatliga institutet hade förts sedan 1970-talet. År 2006 kom stiftelsen och riksdagen överens om att överföra institutet till staten och att placera det under riksdagen.
I juni 2006 antog riksdagen lagen om forskningsinstitutet för internationella relationer och Europeiska unionens frågor, och institutet fick – utöver sina tidigare uppgifter – nya uppdrag fastställda av riksdagen.
Det gamla institutets avsked hölls på Ständerhuset, där historikern Timothy Garton Ash var talare.
2001
I augusti 2001 firade FIIA sitt 40-årsjubileum. Vid tillfället behandlades läget för den utrikespolitiska debatten i Finland. Samma år återvände Tapani Vaahtoranta från sin tjänstledighet och fortsatte som direktör.
1998
Under Vaahtorantas tjänstledighet leddes institutet från och med 1998 av Tuomas Forsberg som ställföreträdande direktör.
I december 1998 inledde institutet serien Ryssland 2000, vars syfte var att presentera perspektiv och prognoser om Rysslands utveckling samt erbjuda verktyg för att bedöma Finlands och Europeiska unionens Rysslandspolitik.
1991
I september 1991 firades institutets 30-årsjubileum. Som huvudtalare vid jubileumsseminariet hade man bjudit in professor Charles W. Kegley från USA.
Samma år utsågs Tapani Vaahtoranta till direktör, när den tidigare direktören Paavo Lipponen återvände till partipolitiken.
1989
År 1989 utsågs Paavo Lipponen till institutets direktör. Under Lipponens period började institutets verksamhet växa och etableras på ett mer stabilt sätt.
1987
År 1987 anställde institutet sin första heltidsforskare. Institutet strävade också efter att tydligare utvecklas till ett forskningsinstitut och fastställde tre tyngdpunkter för forskningen: Finlands utrikespolitik, neutralitet och utrikespolitisk teori samt andra länders utrikespolitik.
1975
I december 1975 inrättades vid FIIA ett vetenskapligt råd som stöd för direktören, med forskare inbjudna från olika områden inom utrikespolitisk forskning. I dag har institutet ett rådgivande vetenskapligt råd som vägleder institutet i planeringen av forskningsverksamheten, följer upp verksamhetens kvalitet och genomslag samt stöder institutets internationella verksamhet. Därutöver har institutet en delegation som följer institutets verksamhet och samhälleliga genomslag samt upprätthåller kontakter med centrala intressentgrupper.
1973
År 1973 tog direktören Jaakko Kalela tjänstledigt, och Kari Möttölä började sköta uppgiften, först som Kalelas ställföreträdare. När Kaleslas femårsperiod löpte ut utsågs Möttölä till institutets direktör.
1972
År 1972 började FIIA ge ut tidskriften Ulkopolitiikka, som hade grundats 1961 inom Paasikivi-sällskapet. Tidskriften hade upphört att utkomma några år tidigare men återupplivades nu vid institutet.
Samma år omvandlades den tidigare deltidsbefattningen som direktör till en heltidstjänst. Till uppdraget utsågs Jaakko Kalela, som också var chefredaktör för Ulkopolitiikka.
1968
År 1968 omvandlades befattningen som föreståndare vid institutet till en deltidsbefattning som direktör. Osmo Apunen utsågs till direktör. Tidigare hade ombudsmannen vid Stiftelsen för utrikespolitisk forskning fungerat som institutets föreståndare och skött institutets angelägenheter.
1964
År 1964 flyttade Utrikespolitiska institutet till sina första egna lokaler. Verksamheten var till en början inriktad på arbetsgrupper som sammanträdde sporadiskt. Samtidigt började man bygga upp ett bibliotek, och institutet startade tillsammans med Tammi publikationsserien Maailma tänään (Världen i dag).
1963
Sommaren 1963 lämnade dåvarande ombudsmannen vid Stiftelsen för utrikespolitisk forskning, Jaakko Iloniemi, sina uppdrag. Till ny ombudsman – i praktiken också institutets föreståndare – utsågs Jukka Huopaniemi, som skötte uppdraget fram till 1965. Därefter cirkulerade ombudsmannens uppgifter mellan flera personer.
1961
Stiftelsen för utrikespolitisk forskning, som hade fått i uppgift att grunda ett institut för utrikespolitisk forskning, utsåg Jaakko Iloniemi till ombudsman. När undervisningsministeriet beviljade stiftelsen ett anslag på 500 000 mark kunde det av stiftelsen grundade Utrikespolitiska institutet inleda sin verksamhet i augusti 1961.
1959
År 1959 fattade Paasikivi-sällskapet beslut om att grunda Stiftelsen för utrikespolitisk forskning. Stiftelsens uppgift blev att inrätta ett institut för utrikespolitisk forskning i Finland, det som senare blev Utrikespolitiska institutet.
