Sanomalehti Hufvudstadsbladet uutisoi Ulkopoliittisen instituutin seminaarista ”Global Networks of Mediation”, joka järjestettiin yhdessä Crisis Management Initiativen kanssa. Tilaisuudessa pääpuhuja William Zartman, Johns Hopkinsin yliopiston emeritus professori totesi pienten valtioiden olevan huonoja rauhanvälittäjiä.
Om du kliver in i ett rum och säger att du ska mäkla fred kommer du aldrig att lyckas om stridstupparna börjar med att fråga vem du är. Dessutom är konfliktmedling dyrt, alltså ingenting för små stater, säger en ansedd amerikansk professor.
Att vara fredsmäklare är lite som att vara läkare, säger William Zartman, professor emeritus vid Johns Hopkins University i USA.
– Din uppgift är att ställa en dia-gnos, skriva ut ett recept, motivera patienten att ta sin medicin och ordna med hälsokontroll efteråt. Ja, och så ska du vaccinera också, för att preventivt förhindra fler åkommor, säger han.
Zartman är ett riktigt tungt namn i fredsmäklarbranschen. Han ägnar ett Finlandsbesök åt att försöka slå hål på vad han anser vara en myt, nämligen den här rådande uppfattningen att små och alliansfria nationer har de bästa förutsättningarna att lyckas mäkla fred.
– Det talas mycket om nyttan av att vara liten och oberoende. Det är en paradox eftersom det bara finns nackdelar men inga fördelar.
Zartmans tes är att fredsmäkling bland mycket annat kräver resurser, ett från mäklarens sida subjektivt intresse som motiverar till framgång, och insiderkontakter. Därför sluter han sig till att små nationer inte ska göra sig besvär eftersom resurserna, det subjektiva intresset och kontakterna saknas.
– Det är en återvändsgränd. Misslyckas en liten nation som mäklare är det en katastrof. Norge till exempel har inte varit engagerat någonstans sedan misslyckandet i Sri Lanka. Misslyckandet var inte Norges fel, men det skadade landets rykte.
Zartman talar på ett seminarium som Utrikespolitiska institutet och president Martti Ahtisaaris konfliktlösningsbyrå CMI ordnat. I det här sällskapet tycks Zartmans vara rätt ensam om sin tes. Kanadensaren Andrew Marshall som jobbar för CMI anser för sin del att modern fredsmäkling ska skötas av proffs som hans arbetsgivare och dess konkurrenter.
– Staterna har fortfarande en roll att spela men sedan kalla krigets slut har branschen privatiserats och acceptansen för privata aktörer har ökat.
I Marshalls ögon är det knepigt om stater går in och medlar i konflikter mellan regeringar. Någon upplever snart att dess nationella suveränitet trampas på tårna.
– Det gäller också stora stater, de tar alltid med sig sitt bagage. Det är bättre om regeringarna håller sig i bakgrunden och stöttar branschorganisationerna.
Ex-riksdagsledamoten Kimmo Kiljunen som numera är utrikesministerns särskilde representant för regional fredsmedling säger tvärt emot Zartman att medlaren borde vara neutral och objektiv. Men han medger att det är svårt att göra sig gällande i den här branschen.
– De nordiska länderna borde samarbeta, det vore nyttigare än att konkurrera.